apelsintv.se/blogg

februari 24, 2013
av Jim
Inga kommentarer

Fart och fläkt.

[Klistra in den perfekta början på ett blogginlägg, helt valfritt. Go nuts!]

Jag har faktiskt lyckats bli äldre igen. Nu är jag 36. Kan ju inte påstå att det är någon direkt skillnad. Såg faktiskt i princip likadan ut den 13 februari som jag gjorde den 11 februari. Enda skillnaden var att jag hade olika kläder på mig. Men jag blev, återigen, besparad från underliga utväxter, grått hår, puckelrygg och rollatorträning. Men året är ju inte slut ännu, vad som helst kan hända.
Födelsedagen ägnade jag åt att äta semla, fixa hemma och sen, som den bra vän jag är, åkte jag iväg till några vänner och var barnvakt. Nyckeln till deras nya bostad var tvungen att hämtas och jag hade inget bättre för mig så jag brummade bort med min brun-blå (den behöver tvättas) bil och gjorde det där som alla barnvakter gör; pekar med hela hande, stirrar stint och bestraffar olydighet. Fast egentligen satt jag och barnen mest och kollade på Bey Blade och nån tecknad serie om hästar. Finns mycket märkligt på Netflix.
Och sen den dagen fram till typ igår, har jag hjälpt till med bubbande, bärande, slängande, skruvande och lyftande av saker. Sen var jag faktiskt och hämtade en kubikmeter ved, vilket jag aldrig gjort förut, så det var intressant. Och när jag körde hem (studsade på plogad landsväg genom skogen) började det lukta varmt trä helt plötsligt. Så min första paranoida reaktion var att nu har det hänt något med veden. Men min andra hjärnhalva lugnade ner mig med den logiska tanken:
– Ehm, vi är på landet och där finns det skorstenar på husen vi åker förbi, så ja.

Sen har jag, utöver min fantastiska eskapader i flyttbranschen, även fixat med saker hemma. Har påbörjat arbetet med den ”Gröna lungan”. Otroligt avancerade grejer så klart, inga kostnader sparas. Eller ja det är just nu sju stycken krukväxter som står ovanpå en möbel här hemma. Och belyses med LED-lampor. Ska sätta timer på belysningen och köpa lite fler växter framöver. Planen är att det ska bli bättre luft. Återstår att se om jag lyckas hålla liv i växterna. Har ju en del döda kaktusar och orkidéer på mitt samvete. Så mina gröna fingrar är fortfarande in training.
Och igår var jag på stan och köpte ett nytt och större grenuttag för att få ordning på kabelhärvan under skrivbordet. Jag har kanske onödigt många elektriska manicker inkopplade, men så är det att vara jag.

Sen att jag så smått börjat dra paralleller med arbetssökande och online dejting, det får jag återkomma till. Eller så skriver jag om något helt annat. Men nu är det dags att återgå till fixelitrixandet här hemma.

Ärtor ut!

/Jim

januari 10, 2013
av Jim
Inga kommentarer

Dock inte en plopp

Center

”Där stod han. På sin balkong. Han blickade ut över sina ägor där de otaliga arbetarna drog, lyfte, släpade och monterade stenarna till ytterligare ett hus. Ett hus som skulle inhysa ytterligare en grupp kvinnor han hade gift sig med under helgen.
Ute på balkongen satte han sig i sin fåtölj och funderade på hur mycket han ägde. Efter att ha funderat en stund, drog han en djup suck efter att ha insett att han fortfarande inte visste. Han hade aldrig lärt sig att räkna.”

januari 3, 2013
av Jim
Inga kommentarer

Valmöjlighet i social medier

Det går att säga mycket om Facebook, deras användaravtal, deras hets att få alla på sajten att lägga till varandra på sina vänlistor och nu senaste reklamen som syns i flödet.
Har på sistone dumt nog börjat spela Mobsters: Criminal Empire därinne. Fast när det visade sig att man är (mer eller mindre) tvingad att bjuda in de man känner för att kunna ha personal i vissa hus i staden, då kände jag att jag tröttnade lite.
Men nu var det inte det jag hade tröttnat på innan. Det som, enligt serien Family Guy, skulle få vara med i ”What really grinds my gears” är ovanstående ruta för inställning av vilka man ska kunna prata med i deras chatt.
Stör mig inte så mycket på färgen eller storleken, det är avsaknaden av valmöjlighet som faktiskt ryms i denna ruta. Tänk lite nu, vad är skillnaden mellan punkt ”1” och punkt ”2” egentligen? Ja förutom texten i sig. Tänk en stund så går jag ut i köket under tiden.

*avlägsnar sig och sätter på pausmusik*

Så där ja. Jo min poäng, som du redan räknat ut, det finns ingen skillnad egentligen. Det är bara en nyans av valmöjlighet. Men det har faktiskt inte alltid varit så. När Facebook en gång i tiden uppmuntrade oss användare att sortera folk i listor kunde man välja något i stil med ”Slå på chatten för dessa vänner”. Ett logiskt val, men sedan ett tag så är det svårare att ignorera människor om du nu inte vill sortera in alla dina kontakter i listor så klart, då är det ganska enkelt även just nu.

Så, dagens I-landsproblem avklarat.

/Jim

januari 1, 2013
av Jim
Inga kommentarer

364 dagar

Ja, då kom det. Det nya året. Egentligen är ju det nya året helt beroende på om vi använder klocka eller ej. Om du frågar en slumpvis utvald björk eller kanin ute i skogen lär de inte ens veta vad du pratar om. Men om vi bortser från klockor och flora och fauna en stund. Vad har egentligen det föregående året med nummer 2012 gett för nya inslag i mitt liv då?

Arbetslivet:
Tydligen, utan min vetskap, hade jag en kontakt till ett jobb i mitt ganska tunna, nätta och begränsade kontaktnät. Ja ni vet som i reklamen för Triss? ”Plötsligt så händer det!Fast nu blev det varken fyrverkerier, slow motion eller annat. Ett sms blev det faktiskt. Från en av mina närmaste vänner som undrade om jag hade kunskaper av viss programvara.Detta eftersom de fanns en ledig tjänst på hennes pappas gamla jobb. Som grafiker på ett bokförlag närmare bestämt.
Så jag skrev ihop ett CV och personligt brev baserat på det som efterfrågades, åkte med biljett betald av AF dit på intervju och sen hem igen.
Sen ringde en av de jag haft intervju med och meddelade att de hade bestämt sig för att anställa mig som vikarie på ett år, med stor chans till förlängning. Och för att göra en lång historia kort så började jag där på mitt vikariat och jobbade på med att redigera boktexter. På ett väldigt bra ställe, jag kände mig välkommen direkt när jag började där. Ett snällt och familjärt företag som en av dem sa om det.
Sen började en ny chef. Med nya planer. Vilket ledde till att jag och tre till (av åtta stycken) blev uppsagda. Och eftersom jag var vikarie hade jag bara en månads uppsägning. Facket förhandlade, men det hjälpte inte. Så efter ungefär ett halvår lite drygt den 8 november 2012, slutade jag mitt vikariat i förtid och åkte hem. Det går inte som man tror för det mesta.
Var på en intervju för ett annat jobb på ett annat ställe, men det ledde inte till något alls.

Bilen:
När jag var på besiktningen fick jag rådet att se över bakbromsarna och byta klossarna. Men jag väntade tills nu för någon månad sen. Är kanske lite slö när det gäller sånt. Men nu är de i alla fall bytta, så nu gnisslar de istället. Tack Biltema för detta. Men är det Volvo så är det mer regel än undantag att det gnisslar när man bromsar. Sen är det lite smågrejer som måste fixas med den, precis som andra bilar. MEn nu har jag köpt en ny ljuddämpare, då den gamla börjat skramla. Så den närmsta tiden ska det fixas med bilen.

Musikkåren:
Så du kanske minns har jag börjat spela i en musikkår igen. Och på kuppen blivit ansvarig för marknadsföringen. Så jag har ägnat delar av julhelgerna till att fundera på hur vår logga ska se ut. Och även hur en hemsida ska se ut, men i samråd med en annan vän (har några stycken) kom jag fram till att det nog räcker med en blogg i kombination med en öppen publik sida på Facebook. I alla fall så här i början tills vi vet ur det blir med kåren. Vi är fortfarande i rekryteringsfasen än så länge. Men nytt år och nya möjligheter som sagt. Och innan nästa repetition måste jag städa ur min gamla trumpet. Det känns som att all luft inte kommer ut. Men ett varmt bad med lite diskmedel ska nog lösa upp gucket.

Resten av året, från det att jag slutade jobba, fram till den sista december avlöpte ganska obehindrat. Lyckades förvisso bli sjuk, men jag överlevde. Sen blev det jul och nyår. Och nu sitter jag här och blickar ut över de kommande dagarna på detta år som har nummer 2013.
Vi får se vad som händer helt enkelt…

/Jim

december 4, 2012
av Jim
Inga kommentarer

Vinterpendling

Snöigt

Nu när ändå SMHi gått ut med en varning av Klass-2 för Stockholmsområdet är det på sin plats med en liten justerad dikt.
Mest tillägnad de som väntar på tåg under kalla morgnar och snöiga kvällar =)

Vintermorgonens köld är hård,
Tågen gnistra och glimma.
Jag borde sova i enslig gård
djupt i denna morgontimma.
Pendlarna vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Jag står här och är knappt vaken.

november 15, 2012
av Jim
Inga kommentarer

Livet i en bokhylla

Förutom en kanske onödigt stor filmsamling, baserat på utrymmet där jag bor, har jag även en överbefolkad bokhylla som sällskap i livet. Eller rättare sagt bokhyllor, var ju tvungen att köpa en till för ett tag sedan då min väggfasta blev alltför belamrad för att belamras ytterligare. Anledningen till detta är det större antal böcker jag adopterat från mitt gamla jobb. Och nej, jag antyder inte att jag har ”råkat” få med dem hem av en ”olyckshändelse”, utan faktiskt helt ärligt tagit hem för att de inte skulle bli slängda. Fast de böckerna räckte bara till en Billy från IKEA, ja minst modellen …
När det gäller mina övriga böcker, är det en salig blandning av kurslitteratur från högskolan, filmböcker, seriealbum, biografier och en massa annat.

Har en viss förkärlek till biografier som har med andra världskriget att göra, inte så att jag har en massa, men en del i alla fall. Jag delar så klart inte de åsikter som personerna hade under kriget, utan läser böckerna för att det är en intressant period i historien. Sen gillar jag kokböcker också. Och sen har jag några böcker som helt klart kan sorteras in under annorlunda kunskap, till exempel en bok som sakligt förklara hur man överlever en invasion an zombies, eller om det heter zombisar på svenska? Nåja, ifall det händer så kan ni fråga mig om råd.

Fast de snyggaste böckerna i hyllan, är dels den tvådelade Bibeln från 1877 och dels boken om Jesu Lif. Stora och tunga böcker med väldigt snygga kopparsticksbilder i sig. Lite annorlunda att ha i bokhyllan onekligen, speciellt då man inte är religiös eller troende. Men snygga är de oavsett.

augusti 26, 2012
av Jim
Inga kommentarer

Tiden flyter på…

För närvarande i livet, ja förutom det faktum att jag inte bloggar så ofta, flyter vardagen på utan några direkt missöden. Kan ju låta lite så där halvt om halvt ”gnälligt” att ta upp missöden i samma mening som beskrivningen av vardagen. Fast så är inte fallet. Utan det är faktiskt så det är just nu.
Visst, tågen till och från jobbet har ju drabbats av lite förseningar, jag sover nog inte så mycket som jag borde göra i förhållande till när jag går upp på vardagarna för att åka till jobbet och vädret är väl inte strålande solsken hela tiden. Men på det stora hela så fungerar det faktiskt alldeles utmärkt. Så. Nu dags för lite reflektioner gällande mitt liv sedan sist.

Jobbet
Så här i slutet på augusti har jag ju hunnit arbeta ett tag på Bokförlaget Atlantis och det känns som ett bra ställe att arbeta på. Man ska ju så klart inte peka ut några personer eller arbetsplatser, så det är helt valfritt att ta åt sig (om det nu skulle vara så att någon känner sig drabbad). Det som jag har märkt mest, är avsaknaden av egoistiska människor på min nya arbetsplats. Ja du vet, såna där personer som tror sig vara universums mittpunkt, It’s my way or the highway bla bla bla. Vi har alla träffat såna personer någonstans under arbetslivets gång. Jag har tyvärr träffat ett flertal… Och nej, jag är nog inte världens enklast och mest icke-ego person, men jag försöker vara det så mycket som möjligt.
Fast just nu i livet verkar de ha tappat bort mig, så någonstans drabbas någon eller några av en extra egoperson. Ber om ursäkt för detta!
Plus att det känns även bra att jobba på ett ställe där det inte lovas massor med saker. Det är ju ett vikariat jag har just nu, och det finns inget löfte om en ”magisk” fortsättning som finns där som ett rosafluffigt moln kryddat med ett skimmer av längtan över sig. Utan mer ett: -Vi får se hur läget ser ut sen om ett år.
Ärligt och bra helt enkelt. Så och om inget underligt skulle hända, kommer det nog fortsätta kännas bra.

Ekonomin
Då jag numera har en lön (mind blown) kan jag ju faktiskt köpa sånt där som jag kan behöva ha för framtida bruk och samtida användning. Precis som vanliga människor. Men livet (förutom för alla fjortisar som får frågan om vad de gillar att göra) handlar inte om att köpa saker hela tiden. Jag ska även samla på mig lite vuxenpoäng genom att öppna två sparkonton på min bank. Dels ett buffertkonto med fria uttag där jag har pengar u-t-i-f-a-l-l det skulle hända något oförutsett och dels ett så kallat ”Framtidskonto” där jag bestämmer själv när pengarna tidigast kan tas ut (minst ett år framåt i tiden). Det sista kontot ska användas till att spara ihop till den där fruktade ”15% av bostadens värde måste läggas upp kontant”-summan. För det framtida bostadsinköpet ni vet. Viktigt sånt där.

Bilen
Alla minns vi min lilla Volvo, ok den är inte så himla liten, den är ju, hmmm, flertalet meter lång faktiskt. Och blå! Nåja, den tuffar på som den Volvo den är. Jag har köpt lite nya grejer till den, satt på andra jag haft sedan tidigare. Dock har bakre ljuddämpare börjat skramla på den. Men såna finns att köpa de också.. Sen att jag fick den vaxad av min kusins sambo vid senaste besöket i Småland gjorde ju inte saken sämre. Den blev väldans blank och fin. Tyvärr har det ju regnat och andra bilar har besudlat min fina blå med massor med guck. Synnerligen ohyfsat. Så det är snart dags för att handtvätta den och hänga den på tork. Någon helg här framöver.

Den omgivande social sfären
På sistone har jag märkt av viss förändringar bland omgivande människor. Vilket även ledde till att jag städade bort en del kontakter på Facebook, som jag inte hade någon som helst kontakt med längre. Jag, till skillnad från en hel del människor därinne, är inte beroende av att ha en vänlista med hundratals kontakter. Ok, vissa har ju så klart ett stort kontaktnät, fast vissa har ramlat över gränsen till att samla kontakter. Ungefär i stil med.

Shit, där är ju en bild på den där killen som kände min grannes kusin. Jag tror jag träffade hans kompis systers pojkvän på en fest för 15 år sedan. Jag måste adda honom direkt *klicka*

Sen är det vissa i kretsen runt mig som kräver en fundering över hur jag ska ställa mig till statusen på vår relation. Speciellt då det skett så pass stora förändringar att tanken faktiskt börjat existera. Fast vilka det handlar om är min ensak. Plus att som det verkar just nu, tror jag inte att de märker att en sådan förändring är på gång. Av olika anledningar. Kommer dock inte lägga ner speciellt mycket energi på dem, speciellt inte då bollen ligger hos dem rent symboliskt…

Hälsan
Trott det omväxlande vädret håller jag mig faktiskt frisk, även om jag ibland har lite huvudvärk och känner mig trött. Men det handlar mer om lite sömnbrist än om sjukdom. Sen har jag faktiskt varit och tagit den första sprutan av två mot TBE. Kände att det är lika bra för man vet ju inte när jag kan bli attackerad av dessa små kryp. Better safe then sorry.

Så sammanfattningsvis, för att citera Petter (som jag faktiskt skakat hand med): Det går bra nu. För trots små irritationsmoment här och där har jag ju för ett bra tag sedan bestämt mig för att inte slösa massor med energi på dem. Det blir inte bättre och jag mår inte bra av det heller. Och om några månader är det ju dessutom dags för bandy igen. Då kan jag min vana trogen få ut lite aggressioner genom att verbalt påpeka mina åsikter ut på planen.
Fördelen med att vara del av en klack onekligen. =)
Tills nästa gång.

Peace!

/Jim

juni 2, 2012
av Jim
Inga kommentarer

World wide pants!

Nu har jag äntligen gjort det. Det tog väl drygt 35 år men nu är det avklarat. Jag har varit på NK i Stockholm!
Kan väl inte påstå att min värld på något sätt blev ljusare, bättre, mindre regnig eller på andra sätt förändrad med stora lång kliv framåt. Det är ju faktiskt bara ett varuhus. Förvisso ett äldre och mer ståtligt sådant. Fattas en fontän i lobbyn dock, och spridda elefanter. Fast då blir det för mycket Bröderna Marx över det. Nä, en vanlig galleria, inrymd i en snygg kåk. Får gå dit fler gånger och se om jag hittar något att handla. Fanns ju kläder bland annat. Dock ingen filmavdelning! My God, the horror!

I övrigt vet jag numera, efter en promenad till och från jobbet i regn, att min nya gröna tröja (som måste tvättas) faktiskt står emot vatten. Precis som utlovat. Tänk om andra saker hade varit lite pålitliga, så bra livet hade varit då. *drömmer sig bort*

*skakar på huvudet*

Ja, sen har jag investerat i ett par byxor som heter Nils och en Kånken-rygga från Fjällräven. Jag ska ju som sagt ut på expedition. Egentligen är det ju för att slippa bli för blöt när jag cyklar i eventuellt framtida regn. Plus att mina andra ryggsäckar är inte speciellt bra faktiskt. Så det fick bli en Kånken. Starkt barndomsrelaterad grunka det där. Fast denna modell har inbyggd fack för bärbar dator. Vilket kan vara bra att förvara annat platt i, typ iPad, filmtidning, eller något annat. Ja, och så ingår det en sittdyna. Kan vara bra ifall jag måste sitta i en trappa på tåget hem någon dag. Man vet aldrig. =)

Men pendla fungerar faktiskt bra, mycket bättre än vad folk tror. SJ har ju drabbats av en del strömavbrott etcetera den senaste tiden, men det har aldrig drabbat de tågen jag åkte på. Men tids nog sitter jag nog också där i ett tåg som står stilla för att det tappat eller hjul eller något annat spännande. Ja förutom den försening som jag drabbades av när jag åkte hem från Malmö för ett tag sedan. Men det återkommer jag till, i ett annat inlägg. Håll utkik!

Sen är ju inte jag en sån där stressad person som tycker saker och ting är jobbigt. Finns så klart undantag, men att åka tåg är inte en sån sak. Jag gillar det faktiskt. Jämfört med bussen mellan Västerås och Uppsala jag åkte med förut (läs skramlades) är det rena lyxen. Nu ska det ju förvisso sättas in nya och bättre bussar mellan Västerås och Uppsala, men det är fortfarande buss, i 1,5 timmar. Plus att Murphys lag säger att den bussen man åker med, är den som fungerar sämst! =)

Sen funderar jag på att ta med mig min lilla bra videokamera till jobbet för att filma hur folk beter sig på morgonen när tåget kommer till Västerås. Låt mig måla upp en bild:

Tåget jag åker med är, för att citera SJ och högtalaren: Regionaltåg 781. Mot Stockholm. Med avgångstid 0, 7, 14. Kommer strax in på spår 1. A.
Detta tåg kommer alltid in, ja oftast, ungefär 07:05 och sedan står det snällt parkerat till avgångstid då det åker direkt till Stockholm, utan uppehåll i några ghetton på vägen =) Ett väldigt bra tåg att åka med. Sheldon i The Big Bang Theory skulle gilla det skarpt. Tror jag i alla fall. Men hur som helst. Tåget kommer in i god tid och stannar pliktskyldigt vid perrongen för att konsumera upp oss lämlar som ska myllra i i det innan avgång. How ever, en dag för ett tag sedan, drabbades Västerås av en, i pendlarögon sett, enorm och traumatisk katastrof. Tåget stannade in på exakt samma ställe vid perrongen.
Jepp, så skedde det, barn grät, vuxna människor slet sitt hår och pensionärer fick bo ännu längre ifrån varandra. Ok jag överdriver lite, men det roliga är att folk rusade efter tåget. Helt seriöst, de skuttade likt stressade höns efter tåget och vagnarna, när de rullar den gigantiska sträckan av drygt 20 meter extra. För vad? Jo, den perfekta stolen.

Att pendla är lite som att leka hela havet stormar, det finns alltid en stol mindre än vad som behövs. Nu är det ju såklart inte på det sättet. Jag har aldrig sprungit (kommer ej göra) och jag har alltid suttit på ett säte i tåget, både till och från jobbet.

Nä, så pendlarmassan rörde sig i ”hög” hastighet längs med perrongen i jakt på tåget. Och jag knatade efter i mina flipflop, dock utan videokamera för att dokumentera detta. Tråkigt nog. Så jo, jag gillar att pendla. Om inte annat för att se hur min medresenärer beter sig på morgonen. =)

/Jim

april 28, 2012
av Jim
Inga kommentarer

So far

Ja, är klockan 01.02 natten till söndag och man som jag är 35 år gammal, kanske det är dags att sova. Men nu är det perfekta tillfället att författa ett nytt blogginlägg. I do my best work at night. Ta da. Låter i och för sig som att jag tror att jag är Batman. Men må så vara! Jag är kanske trött? Hmmm. Anywho.

Jag har, wait for it, avklarat min först, almost there, arbetsvecka på Bokförlaget Atlantis. Yey! =) En helt ärligt trevlig arbetsplats med vettiga människor. Trivsamt helt enkelt.

Veckan på mitt arbete har jag ägnat åt att, i väntan på manuset till den bok jag skall arbeta med (för första gången!), lyssna och lära över axeln på min kollega Anna. Anna är även den jag ska vikariera för medan hon vikarierar för min chef Elsa, som ska vara barnledig. Så jo, jag är en vikarie. Vilket känns bra. Förutom detta lärande har jag även ägna stor del av veckan åt att fräscha upp (läs väckt till liv) mina kunskaper om typografi genom att läsa inte bara en utan två böcker i ämnet. Är faktiskt inne på min tredje. Veckan fick ett lite annat innehåll då jag i fredags blev tilldelat ett korrekturläst manus jag skulle dubbelkolla så att ändringar gjorts ordentligt. Vilket faktiskt tog en hel del mer tid än vad jag trodde. Men är jag ny på jobbet så är jag. Och det tar en stund att lära sig ett nytt sätt att läsa och tänka på. Fast det är kul och lärorikt. Sen att typografikunskaperna inte direkt syns i detta blogginlägg må vara hänt. Även solen har fläckar =)

I övrigt så är jag numera ”frisk” från den senaste vurpan nedför förkylningsberget och munsåret har läkt. Men jag fick såklart ett nytt (montera valfri svordom här!) på den motsatta sidan av överläppen, på mer eller mindre exakt samma ställe. Ja fast på andra sidan. Mitt munsår fick en evil twin helt enkelt. Mycket irriterande, speciellt då jag inte är i behov av det. Lite svårt att öva trumpet med sår på läppen. Eller för den delen magsjuka eller förkylning. De senaste tre veckorna har inte varit mina direkt friskaste veckor. Men men, man kan ju inte ligga på topp precis hela tiden.

Igår var också dagen för besök på Expo Mitt i Sala, en mässa för terrarieintresserade människor i omnejden. Är du sugen på att köpa en ödla med alla de onödiga och nödvändiga tillbehör som finns är det en mässa att besöka. De har så klart andra reptiler, insekter, sniglar och annat skoj. Typ frysta möss. Ett fruktansvärt tråkigt husdjur, men synnerligen bra att mata andra djur med. Och det var den egentliga anledningen till att jag var på plats. Inhandlade av frysta möss, ty mina jag köpte förut har tagit slut.
Så det blev en inköp på 100 stycken för 500 kr, ett väldigt billigt pris med tanke på att möss av samma storlek kostar 20-25 kr beroende på vilken djurbutikskedja du besöker. Lite lagom ocker om jag får säga det själv. Shame on them!
Så i terrariet  ligger en, förhoppningsvis, mätt och belåten pytonorm och smälter sina tre nyligen svalda möss.

Ja, sen har jag ju såklart haft träningsvärk efter att ha börjat cykla till och från tåget till Stockholm, den är inte helt övervunnen ännu men snart så. Intressantaste dagen var när det gjorde ont på framsidan av vaden på ena benet och baksidan av det andra. Mycket trevligt att gå upp för en trappa då. Fast när jag cyklar märker jag det inte alls. Har ju så klart sin förklaring.
Men pendlingen mellan Västerås och Stockholm går bra, har undersökt hur några olika avgångar går och hur mycket folk det är på tåget. Men det får bli 6.29-tåget till Stockholm och sedan 17.37 hem. För då hinner jag med en åtta timmars arbetsdag mellan 8 och 17. Och så kommer jag hem i skaplig tid. Och då det är gångavstånd, cirka 20 minuter, mellan Centralen och huset där jag arbetar i Stockholm slipper jag dessutom ner och brottas med folkmassan i tunnelbanan. Dessutom ganska tydligt då jag ibland under veckan varit den enda som svängt av och tagit rulltrappan upp när jag åkte 7.14-tåget. Resten fortsatte rakt fram mot tunnelbanan som en en flock sammantryckta och stressade lämlar. Och sen när jag åker hem gör det inget om tåget kanske är lite sent eftersom jag ändå inte har någon tid att passa. Så livet känns ganska stressfritt numera, vilket är bra för det mentala välbefinnandet.
Enda nackdelen med pendlingen är att pendelkortet kostar 3059 kr. Som tur är kunde jag låna pengar till första kortet v min bror annars hade jag inte kunnat köpa det.

Sen är frågan om jag skall köpa en ny billig bergscykel på Biltema, eller försöka renovera upp min stadscykel med 21 växlar. Eller kanske lämna in den till för service. Visste det är bra motion att använda pappas gamla hederliga, fast problemet är att den fastnat i tredje växelläget. Vilket är lite så där lagom skoj i uppförsbackar eller motvind. Men å andra sidan får jag ju skapligt vältränad ben av detta!
*flexar fantastiskt*
Men jag får fundera vidare på hur jag skall göra med detta. Plus även fundera på vad jag behöver handla för andra saker och ting när lönen börjar ticka in och skatteåterbäringen ramlar in på kontot. Måste någonstans hitta ett par slitstarka, snygga och lagom långa shorts jag kan ha när jag cyklar. Och så skall pendelkortslånet betalas tillbaka.
Och nu under veckan som kommer hoppas jag på att få papper och information från AF om hur jag skall skicka in rekvisition för pendlingsstödet jag har blivit beviljad.

Men nu är klockan 01.42 och det är dags att sova. (Så jag orkar inte korrläsa)

/Jim